Kitesurfning på Los Roques

2008-03-26 00:27 av jens i Öar

De senaste veckorna har vi hängt på Los Roques och kitesurfat. Det har inte hänt så mycket utan det mesta har handlat om kitning. Sista veckan träffade vi ett gäng norrmän som precis höll på att lära sig kita och vi passade på att utnyttja deras lyxiga båt och både bjöd och blev bjudna på middag.

Andreas gör en grab på Cayo Carenero.

 

Jens mitt i en backroll på Cayo Bequeve i västra Los Roques.

 

Cayo Herradura

2008-03-07 01:23 av jens i Öar

På väg till Los Roques började det blåsa riktigt ordentligt. Lite ironiskt då vi legat på stranden och väntat på kite-vind i en vecka. Valet mellan en natt på havet med vindar runt 15 m/s och den lilla ön Cayo Herradura var inte svårt. Ön ligger på västra sidan av Tortuga och är en sandö med lite buskar, en fyr och några fiskarhyddor. Tack vare kombinationen liten båt och Andreas Spanska-skills lyckades vi lära känna några av fiskarna som bor på ön. I utbyte mot att vi hjälper till och fiska languster och bjuder på godis och rom får vi lunch och middag av fiskarna. Istället för att stanna en natt har vi blivit kvar här i en vecka nu.

Cayo Herradura är också en fantastisk kite-spot. En lång sandstrand utan några buskar eller annat som stör vinden och helt platt vatten. Tyvärr börjar det ofta inte blåsa förrän runt tretiden.

 

Kitesurfing - Playa el Yaque

2008-01-28 17:11 av andreas i Öar

Efter ett kärt återseende landade vi (Annika och Andreas) på hotellet i Playa el Yaque. El Yaque är ett litet ställe med mycket vindälskande människor. Det är paradiset för både vindsurfare och kitesurfare. Våra första 5 dagar sammanföll med våra kitesurfande vänner Joel och Annettes vistelse här. Efter en massa pepping och inspiration från dem började vi ta lektioner. Bitna av den nya sporten bestämde vi oss för att satsa på kiteing istället för att segla. Ett beslut vi inte ångrar. På stranden kryllar det av kiteskolor en av dem heter Planet Kite School som drivs av Wim - en belgare som gav upp sin "slipskarriär" för att lära andra det han älskar mest nämligen att kitea.

 

Med skakiga semestermagar har man inte alltid någon större aptit. Vår räddning har då varit en venezuelansk kvinna som kokar fantastiska soppor i ett litet träskjul. Detta gör hon för att ha möjlighet att vindsurfa vilket hon gör på landslagsnivå. Skjulet är inrett primitivt, inget rinnande vatten, en liten spishäll med två plattor och ett bord med fyra stolar. Maten måste man beställa ett par timmar i förväg.

 

Långa stränder och korallrev

2008-01-14 15:39 av jens i Öar

Förutom otroligt långa stränder finns det också ett korallrev, flygplats, hotell och en restaurang här på Tortuga. Flygplatsen är två hyfsat raka 100 meter långa grusvägar (de enda vägarna på ön), hotellet har plats för max fyra gäster och restaurangen verkar bara öppna på helgerna då rika Venezuelare flyger hit med sina små flygplan. Sedan har Venezuelas kustbevakning skickat hit fyra killar som mest verkar spela spel och slöa i solen. Totalt ska det bo 13 personer på ön.

Många av korallreven här är döda, precis som i stora delar av Karibien. För bara 10 år sedan levde alla reven runt ön och någon gång för länge sedan kom det hit massor med sköldpaddor för att lägga ägg. Vi har hittat en liten bit rev där korallerna fortfarande lever som vi brukar snorkla på men man kan inte låta bli att undra hur det var innan korallerna började dö ut.

När vi satt och drack kalla drinkar med Geri och John nämde Karin att hon saknade färskvaror som kyckling och kött på båten. Nästa dag kom Geri över med kycklingfilér, köttfärs, bröd och annat smått och gott. Vi blev naturligtvis överlyckliga och lagade lite thai-soppa till lunch och burgare till middag.

I natt seglar vi tillbaka till Isla Margarita och byter båt mot hotellrum medan Andreas och Annika tar båten. Ska bli skönt med lite lyxliv!

 

Tortuga

2008-01-13 00:47 av jens i Öar

Efter några dagars strul med att klarera in i Venezuela seglade jag och Karin iväg mot Tortuga 80 sjömil västerut från Isla Margarita medan Andreas och Annika (mest Andreas skulle jag tro) njuter av sängar som inte rör sig, duschar med sötvatten och hotellfrukostar.

Seglingen till Torguga gick utan missöden. Vi lämnade Porlamar strax innan solen gick ned och var framme lagom till frukost. Tortuga är en platt ö med milsvida sandstränder och ett ökenliknande landskap. När vi kom hit var den enda båten på ankarplatsen en fiskebåt. Karin blev snabbt övertygad om att det var knarklangare på båten så då en lite större segelbåt gled in i bukten kunde vi andas ut. På segelbåten bodde John och Geri från Amerika. Senare på kvällen bjöd de över oss till sin båt. Deras båt var exakt dubbelt så lång som J80:n och förutom otroligt vackra linjer hade den alla prylar vi saknat. Toalett, watermaker, dieselgenerator, kyl och frys, lika stort kök som hemma i lägenheten, sittbrunn med ryggstöd och som pricken över i:t, en ismaskin! Vi dröjde oss kvar på båten och njöt av sällskapet, kalla drinkar och bekvämligheterna till sent på kvällen.

 

Granne med revet

2008-01-02 17:14 av jens i Öar

Bara 100 meter från båten ligger det ett litet korallrev där vi snorklar på dagarna. Än så länge har vi sett muränor, en gigantisk manta och en hel mängd mindre fiskar. Skönt att det är 27 grader i vattnet istället för i bästa fall 20 som man är van vid från Sverige.

Nu lämnar vi Charlotteville om några timmar och seglar vidare mot Isla Margarita för att träffa våra flickvänner. Tack för alla hälsningar och god fortsättning på det nya året!

 

Charlotteville

2007-12-27 23:53 av jens i Öar

Vi hade inte kunnat valt ett bättre ställe än Tobago och Charlotteville att landa på efter våra tre veckor till havs. Charlotteville visade sig vara en otroligt mysig liten stad. Två, tre gator och en samling sneda gamla hus. Höns och vilda hundar går runt på gatorna och alla hälsar på alla, även oss. De första stegen var lite stapplande men vi lyckades ta oss in på Eastmans Restaurang och beställa varsin öl följt av en grillad kyckling. Maten smakade fantastiskt efter alla konserver och frystorkat.

Nästa dag lyckades vi få skjuts till Scarborough för 20 TT-dollar (ungefär lika många kronor, tror vi). I Scarborough skulle vi hämta pengar och gå till Immigrations office för att få lite stämplar i passet. Pengarna lyckades vi få tag på men julfirandet satte käppar i hjulet för stämplandet i våra pass.

 

Julfirandet gjorde också i att det var lite svårt att få tag på lunchmat. Rätt desperata gled vi in på en bar och frågade om de visste var vi kunde hitta ett ställe som serverade mat. Allt var naturligtvis stängt men en kille erbjöd sig att fixa mat åt oss. Vi förstod inte riktigt vad han menade men det lät bra så vi tog en taxi tillsammans från baren. Några minuter senare lyckades vi tolka den ibland lite svåra dialekten och insåg att vi var på väg hem till killen. Väl där satte hans tjej igång i köket och lagade världens godaste lunch. Stuvade makaroner och grönsaker, någon sorts potatis-sallad och kycklinggryta. Vi fick också smaka av en av de lokala rom-sorterna. Efter maten fick vi en bit hembakad choklad-kaka.

Andrew som killen hette kom från Trinidad och hade jobbat som maskinist och senare kock på bogserbåtar och oljeborrplattformar. Nu arbetade både han och hans tjej på restauranger i Scarborough.

 

Tobago!

2007-12-25 19:11 av jens i Öar

Vinden blåste oss till Tobago istället för Trinidad. Om några timmar kommer vi fram till Charlotteville på Tobagos nordsida. Ska bli otroligt skönt att få fast mark under fötterna igen!

 

Gran Canaria

2007-12-01 19:29 av jens i Öar

Till Gran Canaria skulle det skickas ett paket och ett brev till oss. Hoppfulla gick vi upp till det stora postkontoret när vi kom fram. Tanten i luckan såg glad ut, tog våra pass och gick ut och skulle hämta vårt paket och brev. Efter några minuter kom hon tillbaka och förklarade att det varken fanns något paket eller brev till oss. Jaha, tänkte vi och gick tillbaka till båten. Nästa dag var vi åter på postkontoret och den här gången stod vi på oss och till slut var tre personer engagerade i jakten på våra brev, dock utan framgång. Istället förklarade en äldre postanställd på svenska (vi är trots allt på Kanarieöarna) att vi skulle gå till ett annat kontor. 20 minuter senare har vi lokaliserat det andra postkontoret men inte heller där fanns paketet. Vad göra nu? Den postanställde som pratade svenska kändes som ett bra alternativ så vi gick tillbaka till det första postkontoret. Efter att tjatat några minuter på honom gick han ut en sista gång för att leta efter våra paket. Otroligt nog kom han tillbaka med paketet, dock inget brev.

 

Under tiden som vi väntar på att brevet ska komma fram har vi fixat med båten och provianterat. För någon dag sedan hyrde vi en bil och åkte runt på ön. Först åkte vi upp i bergen för att titta på utsikten från Gran Canarias högsta topp. Tyvärr gick det inte att komma upp hela vägen utan klätterutrustning så vi fick nöja oss med att titta på utsikten 20 meter nedanför toppen.

 

Efter att klättrat åt vi en enkel lunch i en av de mindre byarna uppe i bergen. De inre delarna av Gran Canaria är inte alls så turistiga som vi hade trott och letar man lite kan man hitta små restauranger som ännu inte är förstörda av floden av turister. Kanariestuvning blev det till lunch. Lite olika grönsaker, potatis och något sorts svårdefinierbart kött. Enkelt och gott.

 

Sedan blev det serpentinvägar ner till västkusten och hemåt igen via de stora turistorterna på sydkusten. Kontrasten mellan de små byarna uppe i bergen och de gigantiska hotellen var mycket stor och vi kände ingen större lust för att stanna och titta på de stora hotellkomplexen utan åkte tillbaka till Las Palmas istället.

 

Gotska Sandön

2007-10-14 23:46 av jens i Öar

Lite drygt 24 timmar tog det oss att segla från Saltsjöbaden till Gotska Sandön och tillbaka. Det var kallt, mörkt och vi fick nästan ingen sömn alls. Av Gotska Sandön såg vi enbart en kontur i natten och fyrens blänk.

Planen var från början att sjösätta och segla från Saltsjöbaden under fredag eftermiddag. Fredagen blev tyvärr ett långt marathon av fixande. Svetsa trasiga mantågsstöttan, montera lådor och lanterna, städa ur båten och jaga runt halva Stockholm i jakt på vattendunkar. Som grädde på moset blåste det friskt när vi skulle masta på men som tur var kom Hans Renman förbi och hjälpte oss med kranen. Halv tolv stod vi i skenet från våra pannlampor och justerade riggen. Trötta och kalla fick vi ge upp idén att segla på fredagen.

 

Lördagen började med alpin start 06.00. Båten var täckt med rimfrost och vi tände pannlamporna och fortsatte där vi slutat dagen innan. Två timmar senare seglade vi iväg mot Sandön. Efter allt stress med att fixa båten och planera inför seglingen kändes det skönt att vara ute på vattnet igen. I den nordliga vinden gick det snabbt söderut för oss under gennacker. Sjön var gropig och vinden frisk och seglingen toppen! Då det började mörkna var vi trötta och behövde vila. Gennackern fick åka ner i påsen, focken rullades ut och självstyrningen monterades. Lite mat från Drytech och några extra lager kläder höll tillfälligt borta kylan men när solen försvann blev det riktigt kallt.

 

Från början hade vi hoppats på att kunna testa vårt nya ankare från Denrex och gå iland på Sandön men då vi väl kom fram var det kolmörkt och bara några få grader över nollan. Klockan 21.00 vände vi åter tillbaka mot Saltsjöbaden. Vinden vred på sydväst och resan hem gick snabbt. Tyvärr lite för snabbt då vi kom fram till Huvudskär redan vid fyratiden på morgonen. Den enda ledtråden att vi närmade oss land var några fyrar som blinkade i natten. Av öar och kobbar syntes ingenting. Navigeringen gjorde det omöjligt att segla ensam och efter ynkliga tre timmars sömn satt vi båda och frös på däck. Seglingen in genom skärgården var händelselös och ensam. Framme i Saltsjöbaden var vi båda otroligt trötta och kalla. Dagen avslutades i Lidingö Brandstations bastu. Vi bestämde enhälligt att nästa gång åker vi med J80-seglarna till Sandhamn och dricker öl och bastar i oktober istället för att segla till Gotska Sandön.